söndag 11 september 2011

RIP PÅ RIKTIGT 2009!

Idag stänger jag den här bloggen. Eller alltså stänger och stänger, jag konsumentupplyser vänligt att det är dags att flytta. Jag har nämligen hittat lösenordet till gamla bloggen, den där allt bloggande började i slutet på 2005, och jag tycker att det vore himla fint att ha alla mina år samlade på samma ställe. Och eftersom jag, personligen, anser att schmarro.blogspot.com är en bättre adress än pariktigt2009.blogspot.com, så har jag lagt allt krut på sistone på att importera alla mina historiska bloggar tillbaka till den.

Med andra ord: det är där jag håller till från och med idag. Vill ni fortsätta följa mig är det alltså en god idé att slänga in den nya rss-feeden i era google readers eller bloglovin eller vad ni nu använder. Här är den.

(Och, vill ni ta tillfället i akt att slippa mig och mitt tjat om pms, hästar, amatörpsykologi, tv och sånt, ja då är det er lucky day, sort of. För den här bloggen is no more. Inget mer kommer hända här. Alls! Den dör! DÖDEN DÖR!)

Så okej. Strax hej, för nu, för här. Men först några korta om vad som hänt i mitt liv sedan den här föddes. Vid årsskiftet 2009 var jag alltså singel. Jag hade mer eller mindre ägnat åren 2006-2008 till något slags introspektion och började komma ut på andra sidan, kändes det som. Att vara ensam var inte längre världens läskigaste och herregud, det gick ju till och med att komma över ett heartbreak eller två. Jag hade en finare och ärligare relation till mina föräldrar än jag haft så länge jag kan minnas. Jag hade en del nya vänner, en del gamla, hade ett jobb som var roligt och givande. Saker och ting började helt enkelt kännas lite mer verkliga igen. Men det var fortfarande som att jag ganska ofta fick stanna till och fråga mig hur det låg till PÅ RIKTIGT, hur jag PÅ RIKTIGT kände inför det ena (eller andra eller den ena eller andra). Det var liksom inte high road till magkänslan ännu men började närma sig. Jag ville vara mer på riktigt och låtsas mindre och uppmuntra mig själv och andra till detta och tja, därav namnet.

På våren 2009 snubblade jag in i en lång person som kom att bli min kille och är det än idag. Det var märkligt, en högoddsare på många sätt, men himlan fint. Och lärorikt. Jag övade på att vara nära på ett nytt sätt och att behålla mig själv i detta. Att liksom inte vara 100% underlägsen och anpasslig eller 100% överlägsen och flyktig, så att säga. Att hitta ett mellanting, något riktigt, där också. Jag hittade tillbaka till ridningen efter 16 års uppehåll och fattade till slut att det finns andra saker som är roliga än att dricka och dansa. OBS mycket viktig insikt, skojar ej nu. I alla fall. Antar att det bara är att säga hej då nu, och att vi ses på andra sidan. Om ni vill.

HEJDÅ! (--->; schmarro.blogspot.com)

2 kommentarer:

trasslig sa...

åh fint. fast ändå lite sorgligt på något vis. see you at nya bloggen alltså!

Anonym sa...

Love you
//Okänd likadanare
(Obs. hetero-tjej)